IP routing-tabell          Dynamiska routing-protokoll

När en router konfigureras med IP-adresser på sina gränssnitt, identifierar och lägger den automatiskt till de direkt anslutna nätverken i sin routing-tabell. Detta sker omedelbart när gränssnittet aktiveras och är i status ”up/up”.

När de direktanslutna nätverken har blivit tillgängliga i routing-tabellen kan routern även nå externa nätverk som ligger bortom dess lokala anslutningar. För att göra detta behöver destinationsvägar till dessa externa nätverk läggas till i routing-tabellen. Detta kan göras antingen:

• Manuellt: Genom att nätverksadministratören konfigurerar statiska rutter.
• Dynamiskt: Genom att använda routingprotokoll som automatiskt identifierar och uppdaterar vägar till externa nätverk. Dessa vägar, kallade dynamiska rutter, anpassas automatiskt vid förändringar i nätverkstopologin.

Statiska rutter

Statiska rutter skapas manuellt och anger en specifik väg mellan nätverksenheter.

• Fördelar:
  • Hög säkerhet: Begränsar åtkomst eftersom rutter endast läggs till manuellt.
  • Resurseffektivt: Kräver ingen extra bandbredd eller CPU-kapacitet, till skillnad från dynamiska routingprotokoll.
• Nackdelar:
  • Ingen automatisk uppdatering: Vid förändringar i nätverkstopologin måste rutter uppdateras manuellt.
  • Tidskrävande: Kräver manuell konfiguration, vilket kan bli ineffektivt i större nätverk.

Användningsområden för statiska rutter:

1. Enkel hantering: Passar mindre nätverk som inte förväntas växa.
2. Default rutt: En default rutt hanterar trafik till destinationer som inte matchar någon annan rutt i tabellen.
3. Stub-nätverk: Ett stub-nätverk är ett nätverk som endast är anslutet till en enda router, vilken fungerar som den enda vägen för att nå alla andra destinationer. Detta gör stub-nätverk idealiska för enklare nätverkskonfigurationer där trafik till andra nätverk alltid går via samma utgångspunkt.

Exempel på stub-nätverk:

I topologin:

• Nätverken 10.0.1.0/24 och 10.0.2.0/24 är stub-nätverk, och R1 är stub-routern.
• All trafik från dessa nätverk måste gå via R1 för att nå destinationer anslutna till R2 eller vidare.

I detta scenario används statiska rutter för att koppla ihop nätverken på R1 och R2. Eftersom R1 endast har en väg för att skicka ut icke-lokal trafik, kan en statisk default route användas för att dirigera all okänd trafik till R2.

Statiska rutter i IP Routing-tabellen

Topologin har förenklats för att visa ett LAN anslutet till varje router. Bilden visar hur statiska IPv4- och IPv6-rutter på R1 används för att nå nätverken 10.0.4.0/24 och 2001:db8:acad:4::/64 på R2.

Observera: Konfigurations kommandona visas endast för demonstration och förklaras i detalj i ett annat avsnitt.

Verifiering

Utdatan visar de statiska IPv4- och IPv6-rutterna på R1 som når nätverken 10.0.4.0/24 och 2001:db8:acad:4::/64 på R2.

• Statuskod S: Indikerar att rutten är en statisk rutt.
• Nästa hop: Visar IP-adressen för nästa hop-router.
• Filter: Parametern static kan användas för att visa endast statiska rutter.

R1# show ip route static
Codes: L - local, C - connected, S - static, R - RIP, M - mobile, B - BGP
(output omitted)

10.0.0.0/8 is variably subnetted, 8 subnets, 2 masks
S 10.0.4.0/24 [1/0] via 10.0.3.2
R1# show ipv6 route static
IPv6 Routing Table - default - 8 entries
Codes: C - Connected, L - Local, S - Static, U - Per-user Static route
(output omitted)

S 2001:DB8:ACAD:4::/64 [1/0]
via 2001:DB8:ACAD:3::2

IP routing-tabell          Dynamiska routing-protokoll