Kollisionsdomäner

Bild 1: Repeater

Det är VLAN teknik som ska tas upp i denna sida. Låt mig först resa tillbaka till den tiden vi kopplade ihop datorer inte mer än 100 m från varandra. När vi hade behov att koppla samman datorer avlägsna från varandra i mer än 100 m använde vi en repeater.

En repeater var en elektroniska apparat som kunde förlänga avståndet mellan avlägsna datorer genom att rekonstruera mottagna signaler. Efter rekonstruktionen var mottagna signaler rena och tillräckliga kraftiga för att ta sig 100 meter till. Så en repeater kunde ansluta två kommunicerande parter på sammanlagt 200 meter. Till längre avstånd kopplades fler repeatrar, men av tekniska skäll inom en viss avstånd.

En hubb flera repeatrar

Ganska snabbt samlades flera repeatrar i en annan elektronisk apparat, hubb. En hubb med 10 portar samlade 10 repeatrar till vilka kunde anslutas antingen en hubb till eller datorer. När datorerna kopplades till en hubb var de anslutna till en och samma nätverksmedia, en buss. Därifrån begreppet buss topologi.

Bild 2: Kollisions- och broadcast-domän

Buss topologi, kollisions- och broacastdomän

I en sådan nätverkstyp kunde alla datorer växla datapaket med varandra och det är precis det som orsakade kollisioner. När datapaket krokar med varandra kallas kollision och område datapaket krockar kallas domän därmed namnet kollisionsdomän.

Hubbar tar emot signaler genom en viss port och efter att ha rekonstruerat signalerna skickar dessa genom alla andra portar. Bild 2 visar ett nätverk som består av 4 hubbar som alla arbetar på samma sätt. I ett sådant nätverk förekom ganska ofta broadcast-trafik som överbelastade alla ihopkopplade hubbar. I broadcast-trafik en avsändare vill nå alla andra mottagare i samma nät. Detta är känd som broadcast-domän. Bild 2 illustrerar en kollisionsdomän och en broadcast-domän.

Bryggor – Bridges

När olika nätverkstyper ville anslutas till varandra och dessutom när nätverken var placerade på flera hundra meter från varandra användes istället bryggor.

Bild 3: Brygga

Bryggor kopplar ihop olika nätverksteknologier. Det kan finnas nätverk som fungerar olika och inte är kompatibla med andra nätverksteknologier och då kan vara nödvändig att använda maskiner som förstår olika nätverksteknologier.

Bryggor är betydligt mer avancerade nätverkshanterare än hubbar på alla sätt, inte minst att bryggor kopplar ihop olika och stora nätverk medan hubbar kopplar datorer till ett mindre nätverk.

Uppkopplingsenhet – Switch

Hubbar används inte längre i dagens nätverk, istället används switchar. Medan hubbar är maskiner som placeras i det fysiska skiktet placeras switchar i Datalänk skiktet och till och med i Nätverksskiktet. Switchar i Datalänk skiktet kallas oftast L2-switchar medan mer avancerade switchar kallas L3-switchar.

Som bekant definieras bland annat MAC adresser i Datalänk skiktet och switchar arbetar just med MAC adresser. Portar i switchar fungerar som enskilda bryggor som kopplar ihop två kommunicerande enheter via en separat kommunikationskanal, eller i ett separat del av ett nätverk. Till skillnad från hubbar, som repeterar meddelande och skickar iväg till alla, skickar switchar endast till en mottagare. Trots detta kan fortfarande förekomma kollisionsdomäner och broadcast-domäner.

Bild 4: Broadcast-domäner

Varje port på en switch ansluts till en nätverksenhet/dator för att skapa en separat kollisionsdomän. Om en switch har 32 portar då finns 32 separata/enskilda kollisionsdomäner och en broadcast-domän. Bild 4 illustrerar två broadcast-domäner och 8 kollisionsdomäner. Broadcast-domänerna separeras från varandra med en router. En sådan maskin arbetar främst med IP-adresser.

L2 Cisco switchar skapar broadcast-domäner grundad i deras konfigurationer. Varje broadcast-domän är en virtuell brygga inne i en switch. På en switch kan skapas flera virtuella bryggor i form av virtuella LAN, eller VLAN.