Adresshantering

Före 1981 var IP-adresser 8 bitar. Dessa bitar gav möjlighet att ha endast 256 nätverk. Men år 1981 ökades antal bitar till 32 strukturerade i fem olika klasser A (8 bitar), B (16 bitar), C (24 bitar), D och E (tas inte upp här). Detta blev känd som Classful IP-adressering.

Ett decennium senare blev det klart att antal IP-adresser skulle inte räcka till. Ingenjörer och experter inom organisationen Internet Engineering Task Force (IETF) införde då Classless Inter-Domain Routing (CIDR). Denna adresseringsteknik använde Variable Length Subnet Masking (VLSM) som ett effektivt sätt att bevara användning av antal IP-adresser. Nätverk inte längre använde en och samma nätmask utan olika nätmask och ändå tillhöra ett och samma nätverk. Detta blev känd som Classless IP-adressering. Denna form av adresstilldelning gav en impuls till utveckling av classless routing protokoll.

Classful IP-adressering

IPv4 adresser grupperades i klasser A, B och C motsvarar stora, medelstora och små organisationer/nätverk. För att skilja klasserna används de första bitar från vänster till höger i den första oktetten, såsom visas i figuren:

Bild 1: Classful IPv4 adressering

Före CIDR och VLSM tilldelades organisationer en hel classful nätverksadress beroende på nätverkets storleken till exempel ett nätverk med fem tusen nätverksenheter fick IP-adresser från klass A. Dessa adresser stödjer 16 miljoner IP-adresser vilket orsakade en enorm slöseri av IP adresser. Vissa företag och statliga organisationer har fortfarande klass A-adresser. Till exempel, äger General Electric 3.0.0.0/8, Apple Computer 17.0.0.0/8 och US Postal Service 56.0.0.0/8.

För att göra saken värre, klass C-adresser var ofta för liten! Med de tre första bitarna fastställda till 110, förblev 21 bitar för att tilldela nätverk. En snabb beräkning ger 2 miljoner C-nätverk. Men varje klass C-nätverk hade bara 254 möjliga host-adresser.

Classless IP-adressering

CIDR använder variabel längd på delnät (VLSM) för att adressera delnät enligt individuella tekniska behov snarare än enligt klasserna. Denna typ av tilldelning möjliggör ett nätverkssegmentering i ytterligare delnät. Till exempel nätverksadressen 10.0.0.0 /8 kan delas upp till 10.0.0.0/16

Bild 2: /8 till /16 men samma nätmask

Figuren ovan visar att nätverket 10.0.0.0/8 har segmenterats till nätmask /16, vilket skapar 256 delnät.

10.0.0.0/16
10.1.0.0/16
10.2.0.0/16
10.3.0.0/16
10.4.0.0/16
.
10.255.0.0/16

Dessa /16 delnät kan ytterligare segmenteras:

Bild 3: /8 till /16 men olika nätmask

Till exempel, i figuren segmenteras 10.1.0.0/16 delnätet igen med hjälp av /24 masken, och resulterar i följande ytterligare delnät.
10.1.1.0/24
10.1.2.0/24
10.1.3.0/24
.
.
10.1.255.0/24

Den 10.2.0.0/16 delnät har också segmenterats igen denna gång med en /24 mask, 10.3.0.0/16 delnät med /28 masken och 10.4.0.0/16 delnät med /20 masken.

Observera att i exemplet visas att enskilda datorer tilldelas IP-adresser i direkt relation till specifik delnät de tillhör till. Exempelvis visar figuren att 10.1.0.0/16 delnät delas in /24 delnät och en dator adresseras med 10.1.4.10 adressen.

Classful eller classless routing?

Routrar delar ut routing-information med varandra så att de kan dirigera nätverkstrafiken. Routing-information handlar mest om IP-adresser och olika teknik inom dirigeringstrafik (routing).

  • Classful routing protokoll alltid summerar/aggregerar IP adresser (flera IP adresser kan sättas ihop till en IP adress) och classful routrar inkluderar inte delnätmasken (subnet mask) vid uppdatering av routing information.
  • Classless routing protokoll inkluderar alltid delnätmasken och classless routrar måste inte göra någon summering av IP adresser.